the games you played, you would always win

Jag vet inte vad jag vill men jag vet att jag inte orkar tänka på det längre. Kan inte jobba sova äta dansa läsa. Tänker bara på hur det skulle vara om du var här med mig. Om du låg här i min säng, om du åt frukost lunch middag med mig, om du dansade med mig, om du låg och sov medan jag läste. Alla dessa om dödar mig. Orkar inte tänka på det här, dig, längre.
Hur glömmer man någon man aldrig egentligen känt?

Varje gång min mobil visslar till hoppas jag att det är du, i några sekunder, tills jag inser att du inte hör av dig längre, att du inte bryr dig längre, att du inte vill längre. Men skulle du vilja vad gör du ikväll? så vill jag bara svara inte dig och inget mer absolut inget mer och bara vänta vänta vänta på ditt svar. Vill vara lika dryg mot dig som du varit mot mig, men samtidigt vill jag inte missa en chans att få träffa dig. FAN FAN FAN det skulle vart du
vill verkligen inte, orkar verkligen inte tänka på dig mer. Jag går långsamt sönder

är det såhär det känns att verkligen känna? att verkligen vara kär? det var så länge sen jag måste ha glömt hur det känns

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0