Åkte in tisdags morse. Fick Emla-kräm i båda armvecken och på båda händerna. För där de skulle sätta infarterna. Fick den första i armen för resten skulle de göra när jag var sövd, för att hålla mig så lugn som möjligt.

Låg i sängen i den fula rocken och pussade på min älskling. Sköterskan kom för att hämta mig och vi rullade nånstans. Kom fram till ett par dörrar och "Nu får din pojkvän tyvärr inte följa med längre." Sista pussen och sedan in. Möts av massa människor i hårnät och rockar. Allt är rätt dimmigt egentligen.

Rullas in i själva salen, där är det kallt och ännu fler människor. Får hoppa över till den andra sängen och bli justerad med kuddar och rocken ska ligga platt och alla tår innanför täcket för det är kallt i rummet. En sköterska förklarar vad som ska hända. Får EKG-"lappar" på bröstet, tre stycken och sköterskans fingrar var iskalla. Hörde mitt hjärta slå 128 slag/minut. Men det är helt normalt. Låg och lyssnade medan hjärtat lugnade ner sig.
På fingret var en klämma som mäter syrehalten i blodet. Andades lite för snabbt för att de skulle vara nöjda också.

De berättade att nu måste vi sätta igång. Jag fick en syrgasmask att andas i. Narkosläkaren sa att jag skulle säga till när det började snurra i skallen. Och det gjorde det, det sista jag kommer ihåg är obehag av att allting snurrar, samt läkarens mörkbruna ögon.

Vaknade på post-op ganska snabbt efter att jag blivit inrullad. Hör att klockan är kvart i fyra men märker inget mer. Öppnar ögonen, ser ett gäng läkare vid mina fötter och det är ett "hejsan, operationen gick jättebra! Sov vidare så pratar vi sen."

Känner att nånting trycker på högerarmen lite då&då. Kommer ihåg att de sa till varandra efter varje tryck att blodtrycket är bra. Varje kvart mäter den. Håller koll på att det går två timmar ungefär. Och jag vill mest bara gråta. Det trycker åt och gör ont och jag vill egentligen bara gråta men är så dåsig och borta och hög på morfin så allting snurrar bara och jag kan inte komma ihåg vem som sagt vad.

Bara att operationen gick jättebra, 5½ timme och jag ser jättebra ut med tanke på vad jag gått igenom.