Kan vi inte bara börja om? Det är så mycket jag vill säga om, formulera om meningar och använda andra ord. Berätta redan från början hur skadad jag är och att jag egentligen inte vill ha ett förhållande, att jag vill vara singel men att du är så jävla snygg så jag vet inte riktigt längre. Vad vill du? skulle jag ha frågat från första början.
Då hade allt det här varit så jäkla mycket enklare.

För nu kan jag inte sluta tänka att tänk om
tänk om jag hade varit lite annorlunda
och inte lika besatt av människor som du uttryckte det
då hade vi kanske varit på en annan plats just nu
tänk om
vi hade kanske pratat
kanske träffats
kanske varit kära

eller så hade vi aldrig träffats igen efter den där första gången och jag hade vetat att det var inte menat att vara. Jag hade aldrig vetat hur snygg du är naken, hur dina fingrar känns mot min bara hud, hur du ser ut när du sover.

Men jag var ju bara tvungen att få känslor. För det är sån jag är. Har så förjävla lätt för att få känslor och så förjävla svårt för att släppa taget.