Vet inte riktigt. Måste sluta få förhoppningar. Kan ha varit den sämsta utgången ever. Eller nej, näst sämsta. Iallafall. Hörde en helt okänd brud snacka skit om mig, som att hon aldrig sett sig själv i spegeln liksom haha. Fick en armbåge i bakhuvudet så det svartnade och snurrade och jag var tvungen att luta mig mot ett bord. En kompis var helt förstörd och alldeles för full. Ta hand om honom, låta honom gråta mot min axel. Få se min förhoppning vara för nära så många andra.
Allt gjorde bara ont och jag var så nära på att börja gråta så många gånger. Så när min vän bröt ihop höll jag om honom och några droppar av mina egna tårar flög ner på hans hatt. Orkade inte hålla inne dem längre. Vi såg varandra i ögonen, såg den andres smärta. Jag sa jag vet hur det känns och han bara nickade och torkade bort några tårar. Men när jag kom hem och la mig, själv, i min säng orkade jag inte längre. Grät och grät och jag vet inte riktigt varför egentligen. Inte som att vi lovat varandra nånting, inte ens som att vi har pratat. Men det kändes bra när din tunga var mot min.