Nästan en hel månad sen jag sist såg dig. Förutom igår kväll då när du åkte förbi mig i vintermörkret. Det känns så mycket bättre nu. Sen ser jag en bild på dig där du är så jävla snygg att det inte är rättvist och hon sitter alldeles för nära dig och jag blir så arg. För så nära får ingen gå. Ingen förutom jag.
Så idag när du frågade mig och jag var tvungen att säga nej gjorde det så jävla ont. För jag var tvungen att säga nej. Sa det på ett drygt sätt också och vill bara be om ursäkt för jag är ingen elak, dum, person egentligen och det vet du. Men säger jag förlåt så kommer du tro att jag är helt desperat och inte vill göra dig arg. Men jag gillar verkligen inte att vara dum mot folk så det enda jag vill är att säga förlåt och nu svamlar jag mest.

Så om jag säger förlåt är det inte för din skull, utan för min egna.