det är så lätt nu, efter en vecka utan att ha träffat honom eller hört hans röst, att tro att jag inte vill ha honom, inte behöver honom. Att jag faktiskt kan ligga med honom utan känslor, ligga bara för att det är skönt.

Men vet att det kommer kännas när jag ser honom igen. Jag kommer känna, och det är ju precis så jag inte vill ha det. Vill inte känna något, vill vara känslolös. Vill inte bli glad av att se att han smsat mig, vill kunna ta det med en klackspark. Rycka på axlarna och tänka jag kan läsa det senare

Hörde av mig efter jobbet, helt casual och frågade om han ville träffas. Han var sjuk. Jag med, men ändå gjorde det ont. Han ringde och vi pratade. Hans röst brände i mina öron, i mitt huvud. Så sa han det där. Det jag inte ville höra. Det jag vet om men inte ville höra. Och jag ville bara lägga på i örat på honom. Men istället sa jag visst! vad annars? Så otroligt dum jag är.

Så jävla korkad. Måste sluta med detta nu. Ta bort honom från facebook och ta bort hans nummer, aldrig mer prata med honom. Vill vilja bara ligga. Men jag kan inte. För när jag ligger där i hans säng bredvid honom kan jag inte låta bli att dra fingrarna mot hans rygg, sida och nacke. Bara känna hur han ligger där helt varm. Och vilja krypa närmare och lägga hans arm runt mig. Men vet att han inte vill, att det enda han vill är att jag går, eller ligger mer med honom. Och varje gång gör det så jävla ont. Men ändå kommer jag tillbaka.