och jag vet inte varför.
men jag läste klaras blogg
inlägg om kyssar
första kyssen och mest minnesvärda
och nu tänker jag
alldeles för mycket på kyssar
och hur bra det känns

för min första kyss var den 6 oktober. Jag gick i sjuan och han gick åttan, han fick betyg. jag var cool för min pojkvän var äldre och han fick betyg
jag var så otroligt kär och vi låg i hans säng och kollade på tv. Och jag ville bara vända huvudet och kyssa honom men jag visste inte riiktigt om jag vågade. så jag väntade
och han stöttade sig på armbågen, kollade mig i ögonen och sa att jag var bäst. sen kysste han mig. och jag kommer ihåg pirret i magen hur glad jag var, och så kysstes vi i flera timmar tills vi inte kunde längre och skrattandes gick vi ner och drack flera glas vatten.
nu tre år senare kommer jag fortfarande ihåg det, min första pojkvän som varade i fem och en halv månad. och jag var så lycklig och jag älskade honom och vi skulle bli gamla tillsammans.
han hette Anton och jag älskade att säga hans namn.

men min mest minnesvärda kyss var en bra kyss, en av dom bästa tror jag. med en kille jag var så kär i. men kyssen var inte hemskt nej för han var en jättebra kyssare och han visste exakt hur han skulle röra tungan och var han skulle hålla händerna.
Och jag har tänkt på den kyssen nästan varje gång jag varit i älskade musiksalen i trångsundsskolan. och varje gång jag har varit i korriden utanför. korridoren med stengolv som är kallt under fötterna.
Det är ett litet valv ungefär, i taket. innan bildsalen. Där stod vi och kysstes och plundrade mitt förhållande med pojken som var någonstans över våra huvuden. Men jag ville för jag var kär i honom.
Jag ville kyssa honom varje gång jag såg honom efter det. Ibland vill jag göra det, även nu tre år senare. Jag skäms så otroligt för det. Men så är det. Ibland vill jag kyssa honom.