Över min döda krop jag skjuter när jag söker hopp
men ser dig varje gång när jag sluter mina ögonlock.
Sanningen är den att jag saknar dig idag
även fast vi har bestämt att inte prata på ett tag.
Försöker bara tänka på att allting löser sig
men gråter då och då när det känns som att jag behöver dig.
Det var mitt eget fel, jag kunde stannat och chansat även
fast jag inte kunde andas.
Men du ska veta att jag tänker på dig varje kväll
vare sig jag sitter helt själv eller vacklar hem
packad någon kväll eller när som helst.
Kändes ganska hemskt för du ska veta att jag tänker på dig jämt.
Vare sig det är en fredag eller torsdag, och tro mig, fan det
kan va ensamt i en storstad.

 Du var min riddare i skinande rustning. Min räddning när spöket besökte mig. Nu är du borta. Men jag mår så mycket bättre utan dig.