Det finns så mycket jag bara vill få ut, men vill inte riktigt lägga ut det här i bloggen eftersom dom flesta jag känner bara kommer fråga mig om det senare. Men jag måste få ut det, på något vis, ska nog få ut allt idag på träningen, smulan och erika förstår.
Jag önskar att ni fick förstå, men ni skulle inte fatta, det är inte många som förstår mig och mitt liv och de få som gör det önskar nog att de inte gjorde det.
My life sucks.
För ett ganska bra tag sen så såg vi på en film i skolan om en kille som skulle skriva en artikel om ett band och då på något konstigt vis helt plötsligt var på turné med dom, det skulle aldrig hända i verkligheten, no matter how hard you wish, wishes never come through, atleast not my wishes, okej, en. Jag blev en cheerleader, ingen bra men jag blev en. Min dröm för hur länge som helst har varit att se Simple Plan live, men lucky me känner jag ingen som gillar dom tillräckligt mycket för att gå på konsert med dom, absolut ingen, så jag får ge upp min dröm för att jag valde fel kompisar, just my luck.

Okej, det här inlägget kom så långt ifrån ursprungsidén som möjligt men jag fick ut mig lite iallafall, även fast det nu inte känns bättre på något vis, är bara mer deppig.
Nu räcker det med depptankar här.

Rebecca