För det är du så vill jag vara så nära som jag kan
kan springa flera dar tills jag kommer fram
du är den enda jag vill ha, i hela världen

Det enda jag vill höra är ljudet av när ditt hjärta slår

Hon har krockat med bilen! Hon somnade bakom ratten!
Vad fan sa du?! och jag grät och grät och hur mår hon har du pratat med henne?! ringer, inget svar söker upp hennes föräldrar, mamman svarar inte men svarar på pappans nummer.
Och när jag fick höra hennes röst, höra henne gråta, fyfan vilken lättnad. Att få höra hennes röst, att hon kunde prata.
Kommer inte ihåg sist jag var såhär rädd, sist jag var så här orolig. Sa åt henne att du måste åka till sjukhuset, fan åk inte hem, åk till sjukhuset! Du kan vara allvarligt skadad ÅK INTE HEM!
De åkte hem innan de åkte iväg. Jag ringer dit och försöker hitta henne, det går inte utan hennes sista siffror. Jag blir datorhacker och gräver upp de. Ringer tillbaka hon är inte inskriven nånstans, sköterskan kan inte hitta hennes register.
Och jag ringer henne igen, hennes föräldrar och syster. Kommer bara till röstbrevlådan.
Vi sitter på skype i två timmar och bara gråter. Oroar oss tänk om hon kört snabbare tänk om trädet varit en meter längre fram
då hade hon inte klarat sig lika bra och vi sa det, fan vilken skyddsängel hon har som vakar över henne, för det förtjänar hon fan.

Och jag har gråtit och gråtit fan vad rädd jag har varit. Vill aldrig mer få ett sådant meddelande. Aldrig aldrig aldrig mer.

Grejen är den, jag har försökt. Så jävla hårt. Med alla metoder jag kunnat tänka på. Förutom att vara helt stalker-aktig och stå och vänta utanför hans port. Så lågt tänker jag inte sjunka. Jag har hört av mig med många olika anledningar, vid alla olika tidpunkter. Sagt att jag vill träffas, kanske se på tv, eller bara ligga och han bryr sig inte.
Jag orkar inte försöka mer. Helt seriöst, om jag försöker en gång till och han inte ens svarar så vet jag inte vad jag gör. Kommer krypa ihop i sängen och hata mitt liv, bara ligga och gråta och lyssna på världens deppigaste kärlekslåtar.
Mina vänner säger antingen ja men hör av dig igen, han kommer säkert svara! eller fan glöm honom gå vidare det finns så många andra! Men det går inte, inte alls. Det enda jag tänker på är honom. Hela tiden, varenda sekund.
Och tro mig, jag vill gå vidare. Jag vill inte känna såhär. But love and reason rarely see eye to eye.

Tycker jag är stark. Som äter. Som bara den. Och inte går och spyr. Tänker just nu att jag borde verkligen gå och spy upp allt jag ätit idag. För annars blir jag aldrig fin och då kommer han aldrig vilja ha mig. Så nu tänker jag vara svag.

 

in your car and I asked where are you going now? and you were going to pick up a girl from the airport, I asked your girlfriend or what? you said she's just my best girl-friend and nothing more and I said how can I know that for sure? You're just gonna have to trust me I guess you replied. And after a few more lines you said yeah she's my girlfriend and now that's she's back I'm never gonna call you again.

 

Och jag skrattade och pussade dig hejdå en sista gång. Men vi pratade lite mer och jag vet inte längre vad jag sa. Men efter den dagen var du inte den samma. Men det var den kvällen jag kysste en annan. Du vet inte om det, men kanske vet du. Kanske var det jag som förstörde?

Men var det verkligen den kvällen? Jo juste det var det. Men först skulle du till din mamma för middag. Och jag gick ut med en av mina närmsta och kysste en gammal killkompis på munnen och tänkte direkt på dig.

Vill bara träffa dig. Ta en fika. Sitta på din soffa. Bara prata om allt som hände och inte hände. Bara reda ut det hela. I've kissed your lips and held your hand. För jag tror att det kan bli bra igen, som det var, vad det nu var. Om inte så vet vi att det inte kommer fungera och att vi borde gå vidare. Eller, varför skriver jag vi för? Du har ju redan gått vidare, bara jag som stannat kvar där vi slutade. It may be over but it won't stop here, I am here for you if you'd only care. Vill bara att du ska bry dig, vilja träffa mig. Vilja vara naken med mig, vilja hålla om mig. Shared your dreams and shared your bed.

Och jag tänkte på dig när jag satt på bussen och det var en idiot som slog sönder ett fönster. Visste att du skulle ha tagit honom. För du gör sånt och du älskar adrenalinet. I know you well, I know your smell. Och jag visste att du skulle komma tillbaka till mig helt hög på adrenalin och jag skulle inte kunna bärga mig, inte kunna hålla mig borta. För jag minns första gången vi träffades och hur pirrigt det var att vara nära dig där efteråt. Hur du sa att du älskar det, för du får en sån kick av det.

Men nu gör allting ont. Varenda jävla sak jag tänker på. Det är ett stort hål i mitt bröst som värker och bultar och det blir bara större och större. I'm so hollow, baby, I'm so hollow. Tills det fyller hela mig, så jag är tom. Då kan jag börja om på nytt med någon annan. Men jag vill inte det egentligen. Det finns en anledning till varför jag inte kan släppa dig så som jag släppt andra killar.

I've been addicted to you. Du är allt jag vill att en kille ska vara. Förutom delen där du är ett svin.

Och jag klarar mig väl helt okej. Älskar att gå ut på krogen och inte behöva tänka på vad jag gör. Kunna kyssa fem killar på en kväll bara för att jag kan.
Bli alldeles för full en lördagskväll och helt plötsligt ligga naken under en kille. Sen komma och krypa ner bredvid honom senare, för att inte behöva sova själv i ett okänt hus.

Nu såhär på kvällen efter att ha hört hans röst igen vill jag tillbaka. Och inte somna själv. Somna med fulla kyssar mot halsen med händer som inte vill sova utan bara ta på mig.
Inte behöva bry mig. Bara göra vad som faller in i huvudet.


Men kan ändå inte sluta vilja ha någon att vakna upp bredvid varje dag, att pussa när man halvsover, att laga mat till, att mysa framför en film med.
Jag har nu provat på att vara singel, och jag gillar det inte riktigt.

och jag bröt ihop satt och skakade tårarna bara rann. Mina finaste tjejer kom in och höll om mig och sa att de älskade mig och vem fan är han att säga vem jag är? Och jag bara skakade och grät och ni bad mig förklara vad som gjorde ont och jag kunde inte.
Sa bara hans namn inget mer, kunde inte få fram mer ord och ni höll om mig, visste inte vad ni skulle säga men det gjorde inget. Bara att ni var där var tröst nog. Och jag kunde inte förstå hur jag kunde göra det jag gjorde. Hur jag kunde göra så mot honom men jag vet ju, att han inte bryr sig om vad jag gör.
Men kan han inte bara fråga har du haft sex med någon annan? så jag vet att han faktiskt bryr sig. Men jag skulle antagligen bara svara vadårå? har du något emot det? och han skulle sucka för sig själv och inte ens svara.

För grejen är. Skulle han säga att ja jag har ett problem med det jag vill vara den enda du har sex med så skulle jag släppa allt och åka hem till honom och säga att jag ångrar mig men fan ta dig du kan dra åt helvete jag ångrar dig om något

Jag försöker att aldrig ångra nånting jag gör. Jag vet inte hur vi hamnade där men jag vet att jag inte ångrar mig. Man ska aldrig ångra nånting för det var vad man en gång ville så jag bryr mig inte om vad de andra tänker om mig. Om E egentligen ville men bara var svår, nej förlåt, omöjlig. Jag försökte verkligen hela kvällen men orkar inte kämpa för en helt-okej-kille. Vill han inte så vill han inte och nu bjöd han min tjejkompis på fika så han tog det inte så hårt iallafall haha. Nej men så skilda budskap. Hörde att han var jättesugen på att träffa mig och så är han omöjlig. Då bryr jag mig inte.
Så nu slutade kvällen som den gjorde, och?
Jag ångrar ingenting.


N har gått vidare då kan jag också göra det.

when you feel so tired but you can't sleep
and the tears come streaming down your face
when you love someone but it goes to waste
could it be worse?


please try to fix me

Det gör ont igen, så förbannat jävla ont. Hon sitter alldeles alldeles för nära och har sin panna mot din och vem fan är hon egentligen hon vet ingenting om dig. Eller gör hon det? Har du berättat saker för henne? Vet hon allt om dig nu? Allt jag inte vet?

Fan. Trodde det här kapitlet i mitt liv höll på att ta slut. Ville bara gå vidare till nästa. Förhoppningsvis ett nytt med dig, men ett med ett lyckligt slut. Till skillnad från det här. Till skillnad från det förra.

Jag undrar hur du mår och vad du gör idag.

Bryr mig för mycket för att det ska vara bra. Borde inte bry mig om det. Men ser dig fortfarande överallt. Vart jag än vänder mig. Vill ha dig här. Kanske inte på samma sätt som för en vecka sen, men det är nog bara abstinensen som talar. En månad sen vi sist träffades. Det börjar nog verka nu. Bryr mig inte lika mycket om dig, somnar med torra kinder nu för tiden. Stirrar inte på rakbladet och tänker inte på hur ont det gör.
För det gör inte lika ont längre. För tiden läker alla sår, det vet jag. Såhär i efterhand. Man tror aldrig att det kommer kännas bättre, aldrig aldrig aldrig. Inte med någon kille har jag nånsin trott att det nånsin kommer vara enklare, kommer kännas bättre.
Men det känns lite bättre. Lite mer och mer för varje dag som går. Men det kan ta ett tag.

Idag är det en annan dag. Men du jobbar sen jobbar jag sen är det fredag kväll och då kommer du inte vilja träffa mig för då ska du ut och dansa med massa tjejer. Som alltid. Fan fan fan. Och du kommer speciellt inte vilja träffa mig när vi ändå inte kan göra vad du vill. Då skulle det bli mer en date hemma hos dig och det vill vi ju inte ha.

För jag vill inget hellre än att träffa dig. Det bränner i hela min kropp och det är det enda jag kan tänka på. Ville verkligen inte inte inte inte inte inte säga nej. Vill inget hellre än att vara under dig, mot dig, över dig. Bara nära dig. Men ibland kan man inte som tjej göra vad du vill. Det är bara så vi är byggda så förlåt. Men en annan dag kanske?

Nästan en hel månad sen jag sist såg dig. Förutom igår kväll då när du åkte förbi mig i vintermörkret. Det känns så mycket bättre nu. Sen ser jag en bild på dig där du är så jävla snygg att det inte är rättvist och hon sitter alldeles för nära dig och jag blir så arg. För så nära får ingen gå. Ingen förutom jag.
Så idag när du frågade mig och jag var tvungen att säga nej gjorde det så jävla ont. För jag var tvungen att säga nej. Sa det på ett drygt sätt också och vill bara be om ursäkt för jag är ingen elak, dum, person egentligen och det vet du. Men säger jag förlåt så kommer du tro att jag är helt desperat och inte vill göra dig arg. Men jag gillar verkligen inte att vara dum mot folk så det enda jag vill är att säga förlåt och nu svamlar jag mest.

Så om jag säger förlåt är det inte för din skull, utan för min egna.

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig